God Jul

GOD JUL PÅ ER, ALLA GOA VÄNNER DÄRUTE!!

Lite nytt…

Igår va det en lång dag…först en massa jobb, sen direkt till nagelsalongen & fixa till naglarna…dem blev jättefina, riktigt röda & juliga =) Sen efter det åkte vi & åt lite innan vi satte oss i frisörstolen, både jag & Mattias & oj, oj,oj va kort det blev….mycket kortare än vad jag hade räknat med men det kanske va välbehövligt efter att ha haft samma frisyr i så många år =) Ibland måste man förnya sig lite. Efter att vi varit hos frisören, handlade vi lite hårfärg, styrde bilen hemåt & så va det bara att sätta igång med färgning. Det blev väldigt mörkt men helt okej, så nu måste man börja sola igen, så man inte ser så blek ut. Kort kommer längre ner på nya frisyren =)

Idag har jag en liten överraskning åt min lilla Mattias & han vet inte vad det är…hi hi hi, hoppas bara att han kommer att gilla det, väskorna är packade & nu inväntas bara tiden =) Ska bli kul….jag rapporterar när vi har kommit hem igen =)

Kram på er!!!

<3

R.I.P Lilla Pappa

Min lilla pappa

Du har det nog bättre nu

Slippa alla smärtor som drabbade dig

Jag önskade att vi hade fått mera tid tillsammans

Du, jag & lilla Ronja

Vi får glädja oss för det lilla vi fick

Sorgen är stor, har svårt att förstå men jag vet

att du har det bra & att vi ses igen

JAG ÄLSKAR DIG

1 år äldre då =)

Så nu har man hunnit bli ett år äldre då….känns inget speciellt….känner inget behov av att fira att man bara blir äldre…är ju för fasen snart i pensions åldern…ha ha ha ha…nja, inte riktigt men nästan

Igår hade jag & min älskling riktigt mysigt….han jobbade fram till 21 & innan han kom hem så hade jag åkt & handlat till en riktig myskväll med räkmacka & lite vitt vin. Jag tände en hel del ljus i lägenheten så varmt va det =) sen hade jag bullat upp på golvet en liten madrass med massa kuddar så vi skulle sitta & mysa riktigt ordentligt…måste ju skämma bort dem ibland =) Han blev jätteglad & det va ju kul att han tyckte det va fint när han kom hem…. Vi åt våra mackor & drack lite vin….hångel emellanåt, självklart sen blev det lite mer vin & mys & till slut fick han lite massage så han somnade men det är väl rätt svårt att hålla sig vaken när man njuter

Sen blev jag supertrött så vi gick & la oss skapligt ändå, eftersom jag skulle köra 29 mil, hem till Norrköping & älsklingen skulle på utbildning plus jobba natt. Jag somnade nästan på en gång, vinet hjälpte nog till en hel del…hi, hi, hi…

Morgonen kom & man vaknade av att M:s telefon ringde vid 08:10, då va det en jobbarkompis till M som bara skulle påminna honom att inte glömma henne när dem skulle på utbildningen….jag låg kvar till 09:15 innan jag gick upp. Jag fick ju fixa min egna frukost men det gjorde inget, det blev så gott så….en liten räkmacka med tomat, sallad & gurka minus ägg men va gott ändå & så varm choklad till det…det som fattades till en traditionell födelsedag är ju grädden i chokladen men den klarade jag mig utan…fick jag ju förra veckan när lillan fyllde år =)

Sen va det bara att packa ihop sina grejor & ta & åka dem 29 milen hemåt, till jobbet. Innan jobbet gick jag & köpte lite goa bakelser till kaffet & på jobbet uppskattades det =) Det va gott…. Men min älskling är väl ändå supergo!!! När jag skulle gå hem så öppnade jag ytterdörren & vad stod utanför?! Då hade han skickat blommor med ett blombud!!! Åh, vad jag blev glad…du är för go, älskling =)

När jag kom hem så fixade jag till blommorna jag fått…..10 röda rosor från min älskling….mina tårar rann lite grann för dem va så fina….kort kommer nedanför, för dem som är nyfikna =) Sen har jag bara ätit lite grann & suttit här framför datorn…..Nu är det dags att hoppa i säng, är ju en jobbardag imorron med & sen kommer min älskling =) Va mysigt det ska bli……

Tack alla för alla gratulationer!!!

Sleep time…..Kram på er!! // Camilla

Lite myspys

Lite vin för två serverades =)

Lite mer myspys =)

Ljusmys i höstmörkret

Min födelsedagsfrukost

Blombud från min älskling =)

Dessa fina röda rosor fick jag av mitt hjärta =)…

….& dessa ord följde med rosorna……

Lillan 5 år

Igår fyllde snuttan 5 år & här kommer det lite bilder från kalasandet

” Så här många år blir jag”

Dagen startar med frukost & paket på sängen

Öppnar första paketet…..

….det va en liten fin väska…..

Här öppnar vi det stora paketet…..

Några presenter men dagen har ju bara börjat än :)

Mammas lilla ängel som blivit en stor flicka

Lite fikabröd hos mormor som oxå fyllde år

Här får man mer presenter….

…& ännu fler….

….& ännu mer…..

….det stora paketet öppnade vi sist

Här ska det pysslas

Dags att blåsa ut lite ljus

Här drar vi in luft….

….& blåser ut ljusen

Födelsedagstårtan

Här är alla presenter lillan fick på sin stora dag :)

Jag & älsklingen fick förlovningspresent från bror & svägerska :)

Det blev lite grann, nu är hon hos pappa & ska vara där en vecka, saknar dig redan, min lilla ängel!!

Hoppas ni har haft er en bra dag, snart är det sovdags, det är ju en jobbardag imorron kl 07:00, borde vara straffbart att behöva gå upp så tidigt på en helg men måste man så måste man!!

Ha en fortsatt trevlig fredagskväll på er allihop!!

Puss & Kram på er // Camilla

Vila i frid, lilla pappa

Lördagen den 3 oktober kl 20:50 är det datumet & klockslag som alltid kommer att finnas med mig resten av mitt liv, det va då pappa tog dem sista andetagen & det va så skönt att jag fick vara med hela vägen.

Nu lider du inte längre, min lilla pappa & jag vet att du har det bra hos din mamma…..Jag önskade att jag hade fått lite mer tid med dig men tiden va inne, det va dags för dig att gå vidare. Jag vet att du alltid kommer att finnas i min & lillans närhet nu…Tack för den här lilla tiden vi fick & jag vet att vi kommer ses igen!!

GO´NATT & SOV GOTT, LILLA PAPPA

JAG ÄLSKAR DIG!!!

En lång dag

I morse fick jag det jobbiga telefonsamtalet jag gått & bävat för….”han är på väg att lägga av” hör jag bara i andra änden. Det va min faster som ringde…. Jag kastade mig upp för sängen, slängde på mig kläderna men tyckte att allting gick i slowmotion….mitt enda svar va: ” Jag följer med! “…. Vi kommer dit & han är vaken & är medvetande. Jag tyckte det va skönt att vi hann för precis när vi öppnade dörren till hans rum, så såg jag att dem hade tänt ett ljus & jag tänkte direkt på att vi kom försent men som tur va så va det ju inte så. Han är klar i hvuudet & han är skojfrisk fortfarande & det är skönt att se. Han är så himla stark, min lilla pappa, han ger sig inte. När jag satt där vid hans säng så sa han helt plötsligt att “än är det inte dags”….jag blev så snopen men han har helt enkelt bestämt sig att han inte är färdig än. Helt otroligt att han har sån stark vilja att leva, så full som han är med cancer…jag kan inte tänka mig vilken smärta han har plus att han är nyopererad för lårbenet. Det är jobbigt när han börjar visa oroligheten han har, när han börjar plocka med allt men det är väl en ren frustration över att han ingenting kan göra, han kan ju inte röra sig som han vill & sen tror jag att det är mycket att han har ångest men vem skulle inte ha det när man inte vet vad som väntar på andra sidan. Jag vet ju att han kommer få träffa sin mamma igen, att hon väntar där men det kan va mycket annat han har ångest för, som hände innan han träffade sin “nya” familj. Den personen dem beskriver har jag aldrig träffat utan jag har ju bara sett den “dåliga” sidan eller  inte bara men för det mesta. Det har hänt så mycket som dem andra inte vet om. Om jag vore pappa skulle inte jag heller vilja att det kom fram & dem behöver ingenting veta, det är mellan oss.

Ett tag så trodde vi  inte att han skulle vakna till igen för han hade långa andningsuppehåll men faktiskt så vaknade han efter många timmars sömn. Dem lyckades inte få kontakt med honom när det va dags för medicin så därför trodde vi så men han kom tillbaka & va lite orolig. Men nu innan vi åkte hem så va han vaken & jag fick det jag ville ha sagt till honom….att jag älskar honom. Jag vet att det låter konstigt, dem som vet hela situationen kan tycka att det är konstigt efter allt han har gjort men han är ändå min pappa & utav det jag har hört från den “nya” familjen så va han den pappan som jag saknade….som jag aldrig fick lära känna & nu är det ju försent. Jag har så mycket blandade känslor när det gäller det här. Jag är ledsen, har ångest, är lite frustrerad över att jag aldrig fick lära känna den pappa som hans sambos barn fick känna plus att jag har sån ångest att jag inte stod på mig när jag ville ha kontakt med honom men det som har varit kan man inte ändra på nu, det är försent!! Jag får ta det som det är nu & jobba vidare med det. Det som är så himla jobbigt är att allting det gamla dras upp till ytan igen, det jag inte har orkat bearbetat från barndomen. Det har satt sina spår men jag får ta tag i det senare, nu får jag koncentrera mig på att vara vid pappas sida tills lågan släcks, det kan dröja för han är så viljestark men eftersom han inte äter så kommer ju inte hjärtat orka hur länge som helst….jag vet inte, det kan hända om 1 minut, det kan hända om några timmar, det kan ta dagar….huvudsaken är att han känner att vi finns där & att han känner sig lugn.

Näe, nu måste jag sova några timmar så jag orkar upp & köra till pappa imorron igen…

Go´natt alla goa vänner därute!! Ta vara på varandra för man vet aldrig när det kan vara försent!!

Kram på er// Camilla

Tårar….

Tårarna rinner, dem tar aldrig slut. Jag vet ju att det finns bara en utväg på detta elände & det är nära nu att ljuset slocknar för din del, pappa. Varför kunde man inte ha tagit det steget för länge sen, istället för att det ska bli nu när det inte är så långt kvar?!?!? Man är ju så dum & visst, man ska aldrig tänka så, för man kan ju inte göra nånting åt det som har varit men det är svårt att inte tänka så.

Förra tisdagen så åkte vi & hälsade på min pappa som är döende i cancer, han har haft det några år & nu har det gått så långt så dem inte kan göra någonting mer & det är hemskt att bara vänta in tiden. Pappa & jag har inte haft någon kontakt dem senaste 18 åren & det är väldigt jobbigt att sitta i den här situationen. Jag har alltid velat ha kontakt med honom men han har hållt sig borta genom alla åren & det va ju hans val, jag kunde ju inte tvinga honom till något han inte ville. Nu när han är så dålig så kan man ju inte annat än att undra hur det skulle ha varit om vi hade haft kontakten?! Jag vet, titta inte bakåt utan ta vara på den lilla tid som finns kvar & det är väl det jag ska koncentrera mig på att göra nu. Idag ringde jag till min faster, för vi ska åka & hälsa på pappa imorron igen, fast nu får det bli på Eskilstunas lasarett istället. Han ramlade inatt & bröt lårbenshalsen & slog upp en utav tumörerna han har i huvudet, så han hade blött väldigt mycket. Han är så envis & vill inte ha hjälp & tack vare det så hände detta. Jag blir så ledsen när han inte vill ta emot hjälp när den finns, okej det är bra att vara envis & självklart är det helt otroligt att han har den här kämpaglöden han har men det får ju inte gå över till dumdristighet. Men nu vet jag ju vart jag fått min envishet ifrån i alla fall… Jag ringde upp ortopeden där han ligger & han va just då i duschen för att förbereda sig för operation. Jag är så rädd för att han är så klen för att orka med det men som dem sa, så skulle dem ju inte ha godkänt en operation om dem inte trodde att han skulle klara det & eftersom jag inte har hört någonting ÄN, så hoppas jag att det har gått bra!! Fast vi inte har haft så mycket kontakt så är han ju ändå min pappa & jag har alltid älskat honom innerst inne, även efter allting han har gjort genom alla år han & mamma bodde tillsammans. Jag tror även att det va skönt för mamma, att hon följde med & hälsade på honom, dem har ju ändå varit gifta nästan halva livet tillsammans, så hon oxå fick visa att hon bryr sig fortfarande om honom. Det va mycket tårar & känslor som kom upp & jag tror inte att han har berättat allting för sin nuvarande sambo men hon behöver ju inte veta hur han HAR varit utan huvudsaken är ju att han varit en bra sambo till henne. Min lilla diamant fick oxå träffa sin morfar för första gången, lite blyg i början men det gick över snabbt. Hon ritade massa teckningar & självklart va det ju lite ovant för pappa att bli kallad för morfar, för det hade han ju aldrig hört förut men lillan tyckte det va riktigt roligt så nu vill hon träffa honom hela tiden…får hoppas att hon kanske kan träffa honom i alla fall nån mer gång. Man vet ju aldrig. Jag hoppar högt varje gång telefonen ringer….är på helspänn hela tiden. Det jag är mest orolig för är att man inte ska hinna till honom i tid när det väl är dags, han bor 16 mil från mig så det tar ju ett tag innan man kommer dit. Usch, för den här jäkla sjukdomen, den har förstört många familjer & kommer fortsätta med det tills dem kommer fram till något bra botemedel. Min kusins familj förlorade precis sin pappa/svärfar/morfar i cancer & för 7 år sen så förlorade vi min moster, deras mamma/svärmor/farmor, i bröstcancer… Jag hoppas verkligen att dem kan komma fram till en bra medicin väldigt snart!!!

Oavsett hur vi har haft det så

älskar jag dig, pappa!!!

Puss & Kram Camilla

Nu va det länge sen….

…man skrev igen, måste bli bättre på det =) Jaha, vad har hänt sen sist då?! Jaa, inte mycket nytt utan livet rullar på som vanligt. Har lillan varannan vecka fortfarande, jag & min älskling pendlar upp & ner till varandra men på den biten så har det hänt nånting i alla fall. Mattias har nu lämnat in jobbansökan uppe i Norrköping så får vi se om det är någon som hör av sig. Det kanske är den bästa lösningen just nu, att han flyttar upp till oss, åtminstone tills allting har löst sig runt omkring. Man kan ju flytta ner längre fram om det skulle vara så, jag är inte främmande till att flytta ner hit, till lugnet. Jag har märkt att jag känner mig mycket lugnare & inte lika stressad som jag gör hemma i stan. Men det kanske beror på att det är väldigt stressigt i mitt liv just nu när det gäller min lilla diamant, är så mycket med hennes pappa som jag hoppas att det ordnar upp sig till det bästa men det kommer bli en jobbig period att ta sig igenom men jag måste hitta min styrka nånstans. Man brukar ju gå på sin reserv energi & i efterhand så kanske smällen kommer men jag hoppas att jag kommer orka mig igenom det.  Jag har väldigt mycket stöd överallt & alla vet ju hur det ligger till så nu gäller det bara att ta det där första steget som sitter långt in. Lillan älskar ju sin pappa, självklart, så det är därför det är svårt men jag måste ju se till hennes bästa. Jag känner på mig inners inne att allting kommer att ordna sig….

Just nu är vi nere hos mitt hjärta, i Fritsla. Vi har varit här sen i onsdags kväll, jag har varit ledig i 4 dar, skönt har det varit men det går alldeles för snabbt. Lillan har råkat få svinkoppor efter sin förkylning så det va ju bara att stanna hemma för det smittar ju något fruktansvärt men det ser bättre ut, det är inte riktigt läkt så vi får vara hemma några dar. Mening va att vi skulle ha åkt hem igår kväll men efter att ha läst på nätet om svinkoppor & att det stod att man skulle stanna hemma, så kunde vi ju lika gärna stanna kvar några dar till. R mår ju bra annars, det bara kopporna som är lite besvärliga eftersom dem sitter vid munnen men förhoppningsvis så försvinner dem snart tack vare salvan hon har.

Så vad har vi gjort i helgen här då?! Vi har varit borta vid lekplatsen & lekt lite & haft lite mysig picknick i solen, det har ju varit underbart väder men igår eftermiddag kom det lite regn. Hade ju hoppats att solen skulle ha tittat fram idag med men det är bara mulet & grått. Vi har även varit hos svärföräldrarna & hälsat på & ätit massa god mat. Dem har fullt upp, dem målar om inne i sitt hus & fixar fönster & sånt, tänk om en annan skulle kunna få tummen ur & börja med min lägenhet nån gång. Jag måste börja renovera lite smått, jag måste byta golv i vardagsrummet, tapetsera om & i sovrummet ska jag fixa fondvägg & måla resten av väggarna men jag vet fortfarande inte bara vilken färg jag ska ha. Vill gärna ha vinrött till min svart/gråa fondvägg men blir man snabbt trött på den färgen?! Vet inte så det måste jag nog fundera lite mer på…. Svärfar erbjöd sig att hjälpa mig att tapetsera så jag får väl påbörja när jag kommer hem, riva tapet är ju inte så svårt =)

Annars har vi inte gjort så mycket, tagit det mest lugnt. Ronja har lekt lite med grannens son & så träffade hon en flicka borta vid lekplatsen så dem hade det lite mysigt på en filt när vi hade picknick. Det är ju roligt att hon har några att leka med när vi är här nere & sen har hon ju Mattias kompisars döttrar oxå att leka med men nu va det länge sen vi va & hälsa på dem, får nog ta & göra det nästa gång vi är här.

Idag tänkte jag att vi skulle åka iväg & kolla på lite färg & kolla in lite affärer jag inte varit i än… & så blir det väl att gå bort till lekplatsen oxå ett tag, så lillan kan bli av med lite energi =) Kanske åka en sväng till svärisarna oxå, på en kopp kaffe eller två =)…Näe, nu måste jag komma igång, känner mig väldigt slö men jag ska börja skriva lite oftare nu igen, har bara varit slö med det….

Ha en underbar dag, alla därute!!!
Kram på er // Camilla

Lillan gungar

Mina älsklingar som gungar

Har vi fastnat här tro?!

Vågar jag….

…jag provar…

…nu kör vi…

….koncentration….

….o´hej….

….nu åker vi….

….halvägs nere….

….nere!!

En liten hängapa

Här bakas det kaka

Fin sandkaka det blev

Lillan poserar

Glassbilen kom förbi

Nu är hösten här

Picknick i det gröna

Lillan i drömmarnas värld

Myspys i det gröna

Myspys

Svärmors namnsdagsblomma som bara växer

Så här slut blir man på kvällen